Inte för sent att integrera visioner – insändare i Västra Nyland 4.7 2023

”Över min döda kropp ska naturum stängas” sa en tjänsteman när Naturums framtida öde kom på tal. Vi som jobbade för Ekenäs Naturums överlevnad i projektet ”Nya naturum” var naturligtvis glada över en sådan attityd. Vi visste att även om stöd från invånare och besökare fanns behövdes stöd från både politiker och tjänstemän om vi skulle kunna rädda Naturum.

Tyvärr tog det inte länge förrän det blev annat ljud i skällan och vi upplevde att både tjänstemän och en del politiker ständigt motarbetade våra förslag och den färdiga plan som vi tror skulle ha räddat naturcentret. När staden slutligen beslöt att hyra ut Naturum-fastigheten till marknadshyra stod det ändå i annonsen att hyresgästen skulle ”föra fram naturens mångfald och friluftsaktiviteter”. Den som vandrar i hamnen i Ekenäs idag hittar en bar med terrass med det Gnägget-nostalgiska namnet Stallet, men förutom uthyrning av SUP-brädor som tar dig ut på havet märks inte ännu i varje fall en strävan att uppfylla hyresavtalskraven. Eller kanske togs de kraven bort i jakten på intäkterna från marknadshyran.

Under projekttiden hade vi ofta en märklig känsla av att det fanns en dold agenda och planer som var viktigare att satsa på än Naturums överlevnad. I samarbetsmodellen vi försökte skapa ingick staden, staten (som drev Naturum), tredje sektorn, havsforskning och några entreprenörer med skärgårdskoppling men vid upprepade tillfällen meddelade staden att inga som helst resurser kunde läggas på någon form av turistinformation eller ens sommarguider i hamnen. All turistinformation skulle nödvändigtvis koncentreras till museiområdet, långt från hamnområdet där många turister landar och som på sommaren myllrar av folk som söker information. Ingen orsak uppgavs. Småningom insåg vi själva vad det var som spökade i våra samtal med staden som ansågs vara viktigare att satsa resurser och uppmärksamhet på – jo, det var Chappe.  

Visst inser också jag att ett sådant museum har en plats i vår stad (men varför inte i en vackrare byggnad, utifrån sedd, och på en större tomt?). Och naturligtvis är det bra för staden när ett nybyggt museum drar folk till trakten och på sitt finkulturella sätt med forskning, kulturprogram och konst kan bli en folkbildande kraft och ”lyfta fram miljövärden och hållbar utveckling” enligt donatorns vilja.  Men jag tror att trösklarna till det magnifika Chappe är för höga för de flesta, som de är till många av kulturens rum.  

I tider av klimatförändring och global uppvärmning, för att inte tala om barns- och ungas klimatångest, behöver vi fysiskt komma tillsammans för att dela och diskutera och sedan med gemensamma krafter, alla på sitt sätt i sin vardag, jobba för att jordens barn och barnbarn överhuvudtaget ska ha en beboelig planet i framtiden. Det som nu behövs är en levande fysisk mötesplats där trösklarna är lika låga som de var till det naturum som Lotta Söderlund och hennes team skapade – ett folkligt centrum för gemenskap runt miljö, naturfrågor, vår gemensamma skärgård och vårt hav. Idag kan vi endast få information om nationalparken och rekreationsområden i trakten på turistbyrån, per telefon eller på forststyrelsens hemsidor – det ersätter inte på något sätt Ekenäs naturum.

Den fråga som för mig kvarstår nu när Chappe står klart är varför staden i våra samtal och brainstorming under projekttiden inte kunde tänka litet bredare, djupare, mer vågat och på något spännande sätt ha integrerat ett naturcenter med låga trösklar, typ Ekenäs Naturum, med Chappe. Men det kanske inte är för sent. Alfred de la Chapelle ville lyfta fram miljövärden och insåg Ekenäs unika grundförutsättningar för att vara ett centrum för hållbar utveckling och liksom honom menar jag att Ekenäs och Raseborg har väldigt goda förutsättningar att vara platsen för inte bara ett magnifikt museum utan ett unikt kombinerat konst- och naturcenter – om bara initiativförmågan och samarbetsviljan finns.