S:t Johannes kyrkas kyrktorn på Östermalm har renoverats (katolska stiftet köpte kyrkan av Svenska kyrkan 2024).

Det var den nyförgyllda tuppen på kyrktornets spira som fångade min uppmärksamhet när jag promenerade förbi kyrkan idag.

Jag kom då ihåg att jag som barn fick höra sagan Kyrktuppen av Zacharias Topelius – först publicerad 1847. När jag läser sagan idag märker jag hur väl den än idag speglar dagens värld och maktens tuppar nästan 180 år efter att sagan skrevs:

”Han hade en egenskap, som är mycket vanlig här i världen, och det var att beständigt vända stjärten efter vädret. Han kunde därför se sig omkring åt alla väderstreck. Men vart han än såg med sina stora gröna ögon, såg han ingenstädes på jorden sin like. Han började därför tro, att han var betydligt bättre än alla andra, och att hela världen borde vara honom underdånig. Därför tänkte han för sig själv:

— Jag är en stor tupp, en mycket förnäm och ståtlig tupp är jag. Min like bland tuppar finns inte. Jag är ett verkligt tuppmajestät. Det är ju klart att kyrkan är byggd enkom för min skull och för att skaffa mig en plats, som är värdig min höga rang. Varför skulle människorna var söndag samlas här omkring kyrkan, om inte för att beundra och tillbedja mig? Ja, det är säkert, att jag är en stor tupp; en högst förnäm och värdig tupp är jag.”