Under livet lär vi oss mobilisera tillgängliga resurser i vår omgivning – både inre och yttre. Aaron Antonovsky kallade dessa “general resistance resourses” (GRR). De kan vara både materiella resurser, psykologiska, socialt inlärda, medfödda och genetiska såsom kunskap och intelligens, socialt stöd och coping stategier men även materiella tillgångar som böcker, datorer och bostad. Antonovsky menade att dessa resurser hjälper oss att klara av även de livskriser och förändringar som livet för med sig.
Men vi klarar bättre av att mobilisera tillgängliga GRR om vi har det Antonovsky kallar “känsla av sammanhang” (sense of coherence – SOC). Levnadskontexten är naturligtvis en viktig del av känslan av sammanhang så som andra resurser i vår närhet men kanske inte alltid så viktigt som man skulle kunna tro. Efter att ha forskat bland medelålders kvinnor som hade varit i koncentrationsläger under andra världskriget förundrade han sig över att en del av kvinnorna hade ett gott liv och verkade rätt tillfreds. Antonovsky intervjuade ett stort antal av dessa kvinnor och kom fram till att de kvinnor som klarat sig bäst och hade den bästa livskvaliteten efter kriget var de kvinnor som för det första hade upplevelsen av att livet var förståeligt, för det andra att det var hanterbart och för det tredje att livet var meningsfullt.
För att må bra måste vi alltså, enligt Antonovsky, ha en känsla av att den stimuli som vi möter i vardagen är förståelig och enhetlig, strukturerad och tydlig och i viss mån förutsägbar. Detta är den kognitiva komponenten i känsla av sammanhang. Livet måste också upplevas som hanterbart, det vill säga vi måste ha en upplevelse av att resurserna vi har till vårt förfogande är tillräckliga för att möta de utmaningar som vi möter. Detta är den beteendemässiga komponenten i känsla av sammanhang. Slutligen måste vi känna att livet är meningsfullt och att problemen vi möter är värda vårt engagemang och att vi ser dem som utmaningar snarare än bördor. Detta är den motiverande komponenten i känsla av sammanhang.
Det finns många studier bland personer i alla åldrar som pekar på att individer som har stark känsla av sammanhang har lättare att klara av de utmaningar och den stress som naturligt finns i alla människors liv. Barn är i stort behov av strukturerade miljöer för att uppleva att vardagen är hanterbar och begriplig och en upplevelsen av att deras vardag är meningsfull. Själv har jag ofta upplevt att jag blir som allra mest frustrerad och uppgiven i situationer där jag inte har tillgång till den hjälp jag behöver eller inte förstår vad som krävs av mig. I min aktuella forskningsstudie underöker jag föräldrars välmående efter att det första barnet har fötts. Ett barn föds ofta på sjukhus vilket är en onaturlig miljö för människan i vilket skede i livet hon än befinner sig. En viktig del av upplevesen av att få barn för de flesta föräldrar i västvärlden idag har ändå att göra med tiden på BB, upplever föräldrarna att de förstår vad som händer runt dem, att de kan hantera de situationer de försätts i på sjukhuset så är det större sannolikhet att de upplever tiden på BB som meningsfull.
Läs mera Bengt Lindström & Monica Eriksson 2005: 441