(Insändare i Västra Nyland 6.6 2014)’

Vad är utveckling? För att kunna besvara den frågan måste vi gå in på både värdefrågor och framtidsvisioner. Vad är det för samhälle vi vill ha och vad är det för stad vi vill ha? För mig är ”utveckling” en process mot ett mera ekologiskt, ekonomiskt och social hållbart samhälle. Av någon anledning anses ofta vi som arbetar och talar för ett hållbart samhälle som illvilliga bakåtsträvare. En annan allmän missuppfattning är att det hållbara samhälle vi förespråkar inte inbegriper ett ekonomiskt hållbart samhälle.

Nordiska rådet använder Brundtlandkommissionens definition från 1987 för att definierar ”hållbar utveckling” och menar att det är “en utveckling som uppfyller nuvarande generationers behov utan att äventyra framtida generationers möjligheter till att uppfylla sina behov.” Hållbar utveckling inbegriper tre dimensioner som är beroende av varandra: den ekonomiska, den sociala och den ekologiska. Enligt ministerrådet ska ingen av dessa dimensioner få underminera förutsättningarna för utveckling inom de andra. Ekonomisk tillväxt ska till exempel inte hindra god folkhälsa och hållbar miljöutveckling. I ministerrådets strategi ingår hållbar konsumtion och produktion, befolkningens deltagande och lokala hållbarhets-strategier.

Samhället vi lever i idag är allt annat än hållbar – varken ekonomiskt, social eller ekologiskt – och det är ett samhälle präglat av orättvisa. Vi fortsätter till exempel importera billiga varor från länder med arbetsförhållanden som vi i Finland inte ens kan föreställa oss att existerar idag. Vi kommer hem från butiken med märkeskläder, elektronik och inredningsvaror, men också matprodukter, som produceras under slavlika förhållanden. Om vi oreflekterat slänger de billigaste produkterna i shoppingvagnen – om det sen är fråga om butiksvaror eller en plan för ett hamnområde – utan att mycket noggrant fundera över de ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekter så stöder vi ofta varken den lokala ekonomin, miljön eller en socialt hållbar värld på litet längre sikt.

Det är viljan att fundera över hur beslut verkar på litet längre sikt och på världen utanför knuten som ofta saknas när beslut görs, både när det gäller beslut om vad som ska sättas i shoppingvagnen och vem som ska få rätt att ”utveckla” ett hamnområde. Kortsiktiga beslut fattas ofta med den falska illusionen att man gör något gott för den lokala ekonomin.

Jag efterlyser en värdediskussion i samhället i stort och lokalt i Raseborg! I ministerrådets strategi för ”hållbara utveckling” ingår både strävan mot hållbar konsumtion och närdemokrati. Nu finns det en chans för stadens politiker, tjänstemän och invånare att vara föregångare och gå i bräschen för verklig hållbar samhälls- och stadsutveckling! Tusentals invånare och en del besökare har skrivit på listor för att en Citymarket och ett shoppingcenter inte byggs i Norra hamnen i Ekenäs. Dessa personer, liksom Nordiska ministerrådet, vill arbeta för en ”utveckling” som är hållbar på lång sikt!