Hur många av oss kommer att få en dräglig pension som vi kan leva gott på? Vi som jobbat ideellt eller i korta kulturprojekt, i dåligt betalda vårdjobb, med snuttjobb, deltid eller varit föräldralediga innan man fick pension för den tiden vi tog hand om våra egna barn har mycket slimma utsikter att få en pension som inte är kring EUs fattighetsgräns.

Räddningen för oss är, förutom en smart och enkel livsstil, delningsekonomin. En enkel livsstil är vettigt i vilket fall som helst om man ser på det ur ett globalt rättviseperspektiv, Gandhi uppmanade folk to live simply so other simply may live. Vilket ju är ett främmande sätt att tänka i en värld styrd av den kapitalistiska filosofin. Vi får alltså satsa på en väl utbyggd bytesekonomi där vi delar de på de resurser vi har.

Jag känner mig just nu till exempel lyckligt lottad över att få låna släktingars, vänners och min barns vänners lägenheter, sängar, soffor och sommarstugor. De går i sin tur låna mina.

Vi är några som just nu jobbar för att hitta passliga fastigheter för hel- och deltidsboende och gemenskaper i södra Sverige. Jag ser framför mig ett nätverk av semester/deltidshus eller gårdar som ägs separat men som vi kan boka in oss i när vi har behov av miljöombyte. Vi erbjuder nätverket ett hus, en stuga eller lägenhet och vi får genom nätverket en sängplats eller ett hus någon annanstans en längre eller kortare tid. Litet som Couchsurfing eller House exchange men inom ett mindre nätverk.

Skatt för sådana resurser som semesterboende får de betala som under sitt arbetsliv tjänat eller tjänar så de kan leva gott på pensionen!

Så jag ser ändå ljust på framtiden som fattig pensionär!