Jag gjorde en kortfilm för ca 20 år sen efter att jag blivit bortkörd från gräsmattan i åsluttningen vid Åhuset, där sociologerna hade sitt hem på den tiden. För ett år sen gick jag tillbaka till platsen där jag suttit och såg att nu hade rosorna tagit över platsen. Ett smart sätt av planerare att plantera 100-tals buskar så studerande och personalen inte kan sitta på gräsmattan. Att sitta på gräsmattan på ett universitetscampus är klassiskt. Här från mig magisteruppsats i ämnet vid Lunds universitet.

Det är en strålande klar, solig och varm höstdag och en strid ström av människor rör sig mellan Åbo Akademis (ÅA:s) humanistcenter Arkens byggnader – genom porten, över den stenbelagda gården och in genom huvudingången i andra ändan av gården. Fast det varma höstvädret inbjuder envar till att slå sig ner för en pratstund eller en andningspaus mellan föreläsningar och seminarier gör bara ett fåtal personer det. Några samlas stående i grupper.

“Utanför Café Arken sitter en studerande på en flätad metallstol vid ett av de fastkedjade metallborden med en papperskopp i handen och läser en bok. I ett annat bord sitter en utländsk gästföreläsare och sorterar buntar med kopierade papper. Ett par manliga studerande sitter på ett fönsterbräde i andra ändan av gården, men annars sätter ingen sig ner.

Samma fina höstdag slår några studerande sig ner på gräsmattan för att äta sin medhavda lunch och diskutera morgonens föreläsning i skuggan av Per Kalms ek, framför Sibeliusmuseet på ÅA:s campusområde, invid Åhuset. Efter bara ett par minuter kommer en ordningsvakt och meddelar att man inte får vistas på gräsmattan. Hon tillägger att om man flyttar sig tio meter ner mot åstranden är man på stadens gräsmatta och där får man sitta. Ordningsregeln har, enligt ordningsvakten, införts av fastighetschefen och det är av honom personligen man måsta begära tillstånd för att få sitta där. Platsen under Per Kalms ek bakom Sibeliusmuseet på ÅA:s campusområde har länge varit en populär samlings- och picknickplats för studerande.

På något sätt verkar just den platsen representera våra visioner om hur ett universitetscampus ska vara. Campus betyder fält, plan eller äng på latin och den som besökt campusområden runt om i världen – såväl klassiska collegecampusar i England och USA som moderna campusområden – förknippar just begreppet universitetscampus med de stora, gröna parkliknande områden som omgärdar och förbinder universitetsbyggnaderna. Under Per Kalms ek känner man historiens vingslag och att man är en del av ett större universitetssammanhang. Tydligen anser också ÅA:s informationsansvariga att gräsmattan vid Per Kalms ek är en inbjudande plats eftersom de använt just den bilden (foto i filmen) för att på hemsidan (Åbo Akademi 2008a) illustrera att ÅA: erbjuder ‘Högklassig utbildning och forskning i en internationell atmosfär'”.

Jag har sett så många icke-demokratiska planeringsprocesser och skendemokratiska sådana (där planerare låtsas lyssna på platsens användare eftersom de idag är politiskt korrekt att göra det men sen ändå skapar miljöer och byggnader utgående endast från sina egna visioner) både före och efter planeringen av Arken men jag tror vi kan se litet ljus i tunneln här, framtiden får utvisa…

Klicka på bilden för att se filmen.