Sommarprat om idéer som kan förbättra världen och jantelagen

Trita Parsi är idag är flitigt anlitad av både CNN och BBC framförallt på grund av hans expertis om relationerna mellan USA, Iran och Israel. Han blev tilldelad The Grawemeyer Award med motiveringen ”för idéer som kan förbättra världen”. Parsi grundade i början på 2000-talet organisationen National Iranian American Council som verkar för att göra den iranska rösten starkare i samhällsdebattenefter i USA där  han bott i över 10 år efter att sina PhD studier i landet.

“Resan från revolutionens Iran, till förorten i Gottsunda, till Handelshögskolan i Stockholm, till maktens korridorer i Washington har varit spännande och händelserik. Från kampen för att hitta en identitet i Sverige som invandrare, till att upptäcka min svenskhet i Amerika, till arbetet för att förhindra ett katastrofalt krig mellan Iran och USA”, skriver Parsi.

Han kom som 4-årig flyktingar från Iran med sin familj till Sverige i slutet av 1970-talet och växte upp i förorten Gottsunda utanför Uppsala. De flydde Iran på grund av pappans politiska engagemang. Pappan jobbade sedan som gästprofessor på Uppsala universitet. Han beskriver väl hur hans barndom som invandrare i en svensk invandrartät förort inte kan jämföras med en svensk barndom i andra delar av landet. Hur han som barn till en pappa som hade hotats med dödsstraff och vars familj kom från ett land i revolution hade svårt att förstå varför man inte skulle leka “arkebusering” och “revolution” och istället leka “plocka svamp. Idag är hans familj  iransk-svensk-marockansk-amerikansk familj i USA, dit han menar att man kommer med en identitet från ett (eller flera) andra kulturer och man behåller den identiteten och lägger till den amerikanska.

Hans akademiska studier inleddes i Sverige  och nu efter att ha bott och forskat i USA i ett decennium vet  han att jantelag inte existerar i USA som den gör i Sverige. Det är också är min erfarenhet. I de cirklar (medelklass intellektuella) jag rört mig under de 30 år jag varit i USA under längre och kortare perioder har jag aldrig upplevt ett spår av jantelagen -man gläder sig till exempel åt varandras framgångar och ser inte en väns framgång som hot mot ens egen. Det är intressant och något jag ofta funderat på när jag upplever den nordiska kulturens rätt långt  av jantelagen styrda kultur.

Sommarpratet med Christina Lampe-Önnerud för några dagar sen handlade också om vägen till en akademisk karriär i USA och om idéer som kan förbättra världen och jantelagen. Jag tror att både Christina Lampe-Önneruds viktiga forskning om och tillverkning av miljövänliga batterier till bärbara datorer och Parsis politiska forskning och engagemang kanske aldrig blivit av i en samhällskultur där jantelagen styrt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.