Jag höll på att sätta blåbären i halsgropen när jag en morgon nyligen hörde i Radio Västnyland hur familjer som vill hemskola sina barn ska behandlas i Raseborg. Enligt bildningsnämndens protokollbilaga “Principer för ordnande av hemundervisning” är staden inte är skyldig att ge hemskolade barn i Raseborg varken skolhälsovård, elevvårdstjänster, mat eller gratis skolböcker. I bilagan till protokollet från mötet den 28.8 2012 står det:

“Begränsade rättigheter och förmåner för läropliktiga i hemundervisning

Om den läropliktige inte deltar i den av staden ordnade grundläggande utbildningen, registreras han/hon inte som elev i någon av Raseborgs stads skolor.  Staden är inte skyldig att ordna honom/henne tjänster eller förmåner, som den som deltar i skolundervisning har rätt till enligt lagen om den grundläggande utbildningen. Sådana förmåner är bl.a. rätten till undervisning samt eventuellt behövlig stöd- eller specialundervisning. Också rätten till kostnadsfria läroböcker, läromedel och verktyg samt gratis skolbespisning, skoltransporter, skolhälsovård och andra elevvårdstjänster är förmåner som tillkommer skolans elever.”

Med hänvisning till lagen om grundläggande utbildning 628/1998 § 25 och § 26 kan alltså vår kommun på detta sätt straffa de barn vars föräldrar vill undervisa dem hemma.  Hur kan en sådan idé än mindre en lag eller förordning skrivas i ett land som skrivit under barnkonventionen och på en ort som under min tid i (Ekenäs) bildningsnämnd skapade ett “barnpoliskt program” vars syfte var att få ett barnperspektiv i de beslut som berör barn. Hittade ingen hänvisning till programmet på Raseborgs stads hemsida idag. Vart försvann programmet? Hur går det med målet?  Hur ofta tillfrågas barnen i beslut i Raseborg? Är det fråga om riktig demokrati eller var det en chimär som glimtade till en tid när sådana program var i tiden?

Vem är det man tror att man straffar i beslutet angående hemundervisning?  Föräldrarna eller barnen?  Och vem vill man straffa? I vems intresse är ett sådant beslut taget? Det är ju fråga om ett BARN i vår kommun och det barnets framtida liv. Alla barn har rätt till stadens service oberoende vad föräldrarna har beslutat när det gäller hur hennes eller hans undervisning ska ske. Vad kan någon vinna på att exkludera och marginalisera en familj som besluter att undervisa sina barn hemma?

I en annan värld (i en annan kommun?) kunde bilagan lyda “Barn som är läropliktiga i hemundervisning har samma rättigheter och förmåner. Vi kan ju bara hoppas att bildningsnämnden förstår att “inte är skyldig” betyder att man kan men behöver inte ge denna service.