Varför har vi så få kooperativ i Finland och Sverige? Det är dubbelt så roligt och hälften så svårt! Att hjälpas åt och dela på ansvar och att fira framgångarna och besvikelser.
Räknade nyligen att jag bott i 5 sorts olika kollektiva boendeformer och jobbat i ett antal också. I Danmark bildar man kooperativ av alla de slag. Har nyligen hört om ett antal fritidsprojekt där en större grupp danska vänner köpt hus och gårdar i Sverige tillsammans. Grönsakskooperativ, kollektivt boende, kollektiva mötesplatser, hubbar där man jobbar ihop som inte är vinstdrivna.
Vi blir till genom att spegla oss i andra människor – blir helare och mognare och ödmjukare. Men många vågar inte, är kanske rädda att träda ur sin comfort zone, förlora sig själv. Rädd för djupa möten. Är snåla socialt helt enkelt. Jag tror ändå att för att skapa en hållbar framtid på vår jord (eller som någon uttryckte det – jorden håller nog men värre är det med mänskligheten) måste vi alltså samarbeta och inte gå i den individualistiska (och mindre komplicerade) riktningen.
Det hände något i Finland och Sverige i början av 1990-talet. Vi hade själva kämpat i några år. Vi ville skapa en sorts solodaritetsfolkhögskola på Emmaus Westervik som skulle vara självförsörjande genom insamling (kläder, möbler, böcker etc). Vi hade alltid 8-20 personer som jobbade och bodde med oss på Emmaus under 70- och 80-talet. Delvis äventyrare från hela världen – unga idealistiska världresenärer – men också äldre personer och nordbor som ville jobba för en hållbar och solidarisk värld. Men 1990 var det OMÖJLIGT att få folk som kunde något nordiskt språk (behövdes pga den socialt och lokalt utåtriktiade verksamhet som Emmaus sysslar med) att komma med. Därför stängde vi Emmaus-Westerviks kommunitet år 1990 efter mycket övervägande och sorg. Vi kan nu efteråt se vad som hände, att det var just då – under 1990-talets högkonjunktur – som 1970-talets solidariska anda drog sina sista andetag i Finland. Men i Danmark har tydligen en solidarisk kollektiv bäck fortsatt porla och jag tror att vi inte heller skulle behöva gräva så djupt för att hitta den källan i Finland och Sverige heller.
Ylva Rancken-Lutz
"I am linked therefore I am" 
Tja, det är ganska krångligt det hele. Här i Göteborg har Berghemmet-Vuorikoti ekonomisk förening (alltså kooperativ) i sommar gått i kokurs efter tio års kamp för att överleva och få erbjuda hemtjänst åt framförallt finskspråkiga äldre. I Göteborg har vi inte fått verka, kommunen släpper inte in ens socialekonomins aktörer. Kan själv. Grannkommunen Mölndal införde valfrihet att välja vem man vill ha som utförare och vi har verkat där. De ekonomiska villkoren är dock så snäva att det bara inte går ihop. Nu är konkursen och misslyckandet ett faktum.
Skickat från min iPad
5 sep 2012 kl. 17:27 skrev I am linked therefore I am :
> >
Hej! Jo jag förtsår vad du menar – de finns många orsaker till att vi har så få kooperativ, men de som ser till att vi har sådana regler är påverkade av de individualistiska strömingarna i samhället. Men ju fler som går emot de strömingarna destu mera sannolikt är det att saker kan ändra. Sverige är ju bättre än Finland ändå.