Statens konstråd söker en producent för stadsutveckling som ska arbeta med att driva frågan om gestaltning av offentliga miljöer. Producenten kommer att arbeta med produktion av faktiska stadsutvecklingsprojekt, seminarier och publikationer med fokus på samverkan, gestaltning och stadsutveckling. Tjänsten kommer ingå i konstenheten och innebär nära samarbete med Konstrådets curatorer och projektledare. Den är en fortsättning på regeringsuppdraget Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer som har pågått de senaste fyra åren (se mera).

Jag blir så glad över att hitta en sådan annons!  Fast jag inte själv kan söka jobbet eftersom jag inte har rätt kompetens blir jag ändå varm inombords vid tanken att det finns sådana statliga jobb – åtminstone i Sverige….

Statens konstråd undersöker och utvecklar de sammanhang där samtidskonst och offentliga rum möts. Genom platsspecifik konst, tillfälliga projekt, stadsutvecklingsprojekt samt diskussioner och publikationer arbetar vi för att bidra till såväl den samtida konstens som de offentliga rummens utveckling. Offentlig konst omfattar alla former av samtidskonst som visas i offentliga rum eller berör frågor om det gemensamma.

Konstrådet påpekar på sin hemsida att samtidskonst inte bara är objekt, utan upplevelse, social interaktion och kritiskt – kreativt förhållningssätt. De offentliga rummen är alltså inte bara gatan och torget, utan i minst lika hög grad de sociala och mentala offentliga rummen, de som uppstår när vi interagerar och diskuterar stadens rum tillsammans.

I grunden för Konstrådets uppdrag finns en demokratisk ambition, en tro på att konsten är en viktig del i samhällsbygget och att den ska vara tillgänglig för alla. Att visa samtida konst på de platser där människor rör sig är en fantastisk möjlighet och en utmaning i spänningsfältet mellan nyskapande och tillgänglighet.

Ett projekt konstrådet medverkat i är Ås nya skola i Krokums kommun. Vem har inte drömt om att istället för att ta trapporna få åka rutschbana ner till våningen under. Jag minns som barn att jag inte förstod varför man inte hade rutschbanor ut genom fönstret – det skulle ju gå så mycket snabbare!  Jag tyckte om att det gick snabbt!  Till min förvåning och glädje visade det sig att en Emmausgrupp – Emmaus Malm – flyttade in i ett f.d. barnhem och DE HADE EN RUTSCHBANA UT GENOM ett fönster! I Ås nya skola får också eleverna åka rutschbana från en våning till en annan. Varför är skolmiljön vanligen så tråkig?  Varför ska våra barn vistas i sådan skolmiljö? Vi protesterade när Seminarieskolan och Folkskolan i Ekenäs 1972-talet fick tråkig asfalt på gården.  Då var vi i tredje och fjärde klass. Vi hade ju kunnat rita fina hoppa-hage kvadrater och “käritunna” i sanden tidigare.  Resultatet av protesten blev att vi fick färdigt målade “lekar” på vår skolgård.

Vår skolgård är trist VN 28.10 1972

Krokoms kommun satte arkitektur och konst i centrum när de planerade och bygga två nya klimatsmarta skolor. Deras metod var att i förfrågningsunderlaget skapa utrymme för samarbete mellan arkitekter och konstnärer gällande olika gestaltningar inom- och utomhus. Resultatet är två genomarbetade skolmiljöer – vem skulle inte vilja gå i den skolan?  Jag är säker på att eleverna dessutom trivs bättre i den skolan än i en tråkig betongkloss. Smart på andra sätt än energismart alltså.

Sophie Weibull och Mikael Åberg, Sånghusvallens skola, 2012

Ås smarta skola

Flera projekt som statensk konstråd drivit. 

*********

Jag kom till att jag skrivit mycket om det urbana rummet medan jag skrivt blogg. 

Handens skriver det hjärtat är fullt av!

          Jag samlade alla inlägg  jag hittat här på en egen sida. 

I notied that I have many  blog posts about urban space.

I gathered them all on one seperate page.