I sitt P1 Sommarprogram berättade författaren Therése Söderlind om sitt författarskap, om ursprung och sanning och om hur vi människor drabbar varandra och om en barndom på 70-talet och om varför vi berättar historier. Hennes sommarprat hör till de bästa jag hört denna sommar. Hannah skickade en länk till sommarpratet med hälsningen “med Therése Söderlind vill jag säga: tack för livet!” Och jag tänker så är det ju: Vi har våra föräldrar att tacka för våra liv! På samma gång har jag nog också mina barn att tacka för den livsglädje jag känner idag!
Mina tankar gick vidare till mina föräldrar och deras livshistorier och hur de och jag formats av deras livsöden. Vår generation är i allra högsta grad drabbade av deras erfarenheter av kriget.
Jag kommer från en familj där historier och berättelser präglat vardagen. Min farmor berättade och läste folksagor och historier om släkten, hon läste också sina dagböcker för mig. Men varken min farmor eller någon annan pratade om kriget – krigen…..
Hur har den tystnaden påverkat oss och våra liv? Hur har de andra sångerna och historierna påverkat mig? Hur mycket har de format mig? Hur har de i sin tur påverkat våra barns liv och val?
Min farmor sjöng också för mig och jag älskade speciellt de vemodiga sjömanssångerna. Jag har ännu kvar ett häfte där hon på min begäran skrev ner orden till sjömansvisorna och folksångerna. Jag gick helt in i sjömannens äventyrliga och rörliga liv och hans kommande hem och farande långt, långt bort. Med min personlighet drogs jag till just sånger om resandets frihet och nomadlivets spänning.
Jag har försökt säga till mina barn som Therése säger:
Flyg när den dagen kommer! Gör det ni ska! Bli lyckliga! Förhoppningsvis har jag visat vägen litet grann som Mormor gjorde med mig. Litet bagage får ni med er på köpet.
Så trevlig läsning! Tack Ylva! Ska försöka lyssna på hennes sommarprat.
Hej från Charlotta Hrönn!
En sak till hon säger Gunilla är att vi föräldrar också måste låta dem gå – inte lätt inte men det är vi som ska deala med de känslorna själva o inte lägga dem på barnen!