Min morgon börjar med att jag på SVT hör att Folkpartiet i Sverige vill att antalet ensamkommande flyktingbarn till Sverige ska minska – hmmm – jag vill att det blir fred i världen och att alla människor har ett tryggt hem och mat på bordet. Tyvärr kommer inte min önskan att uppfyllas men det lutar mot att folkdemokraternas (och moderaternas och SDs) redan är på väg att uppfyllas. Makten har talat!

Vi befinner oss i en värld som är enormt otrygg, orättvis och ojämlik och här i vårt trygga hörn sitter politiker och andra och har mage att göra sådana uttalanden och dessutom skrida till verket – med hänvisning till att vi inte förmår göra mer!

De som uttalat sig i media har alla mat på bordet och tak över huvudet och mer pengar på banken än de behöver under sin livstid och kan trygga både sina barns och barnbarns mat på bordet och tak över huvudet för lång tid framöver.

Nu införs samma ID krav på färjorna till Sverige som på flyg. Så nu blir den vägen stängd också för många. Sorteringen görs av färjpersonalen. Man skyller på att detta är lagtekniskt rätt. Att man ska veta vem som är ombord ifall av en olycka. “Ordning och reda”. Det ska låta som om den “tillfälliga gränskontrollen” till Sverige är för att flyktingarna ska få ett bättre mottagande, men mellan raderna sipprar det ut att det är för att skicka ett meddelande “kom inte hit – du är inte välkommen”. Ord som “sortera” användes ofta av både inrikesministern och migrationsverkets vd.

På Stena line är de uppgivna – nu ska de göra en polisiär “ovärdig behandling”… Myndigheterna skyller på sjöfartssäkerhet!

Detta är en permanent förändring (!) säger Stena Lines representant. Vi går mot en mera restriktiv politik.

Jens Olback – f.d migrationsminister i Sverige – säger att läget inte alls är ohållbart!  “Vi är långt från en gräns!”

När uttalanden som att “vi har nått en gräns” börjar höras i etern och bli politiskt korrekta då är det plötsligt ok att stänga gränser och ändra lagar för att göra det svårare för flyktingar att komma in i landet. Hur mycket har de som nu uttalar sig från myndigheternas sida drillats för hur de ska uttrycka sig så att de här åtgärderna ska kunna ses som “humana”.

Flera kommer ju förstås att söka asyl i Sverige på kort sikt när man inte kan använda Sverige som transitland till Finland och Norge. Nu kan ju också Finland låtsas som att vi inte behöver gränskontroller som statsminister Sipilä sade igår. Finlands inrikesministern Petteri Orpo medger på twitter att detta hjälper oss utan att vi måste få striktare gränskontroller:

Sveriges beslut om att införa gränskontroller är väntat och en god nyhet för Finland. Vi vill förbättra migrationskontrollen i Norden.

Så vad är det egentligen fråga om? Är det en show för svenska folket – populism –  eller som en person i nyhetspanelen i SVT menade något man gör för att SD ska få mindre röster i nästa val?

Oberoende vad det är fråga om så handlar det om en maktutövning som är skrämmande och som ger obehagliga vibrationer och associationer, åtminstone för mig. Idag skäms jag över att vara nordbo – inte bara över att vara finländare.

Och om någon påstår att vi inte har råd – vad betyder det? Har råd? Alla i Norden har råd att fortsätta ha exakt samma livsstil som vi hade innan flyktingvågen. Kan någon verkligen säga att den påverkat vår vardag materiellt? Visst påverkas vår sinnesro när nyheterna svämmas över av rapporter om folk på flykt och nyligen mer eller de senaste dagarnas rapporter mindre stängda gränser. Men vem av de som nu uttalar sig om att vi måste vara mera restriktiva har på något som helst sätt påverkats i sin lyxiga och trygga vardag i Norden? Vad är det för gräns som är nådd? Vems gräns? Vår empatiska gräns?

Om någon verkligen anser att vi håller på att drabbas av en finansiell kris pga flyktingarna som kommer till våra länder i Europa nu så är är det struntprat – bullshit. Tvärtom. Vi behöver folk som tar över när vi som är födda på 50- och 60-talet går i pension. Istället för att rusta upp försvaret – igen – och sätta enorma mängder pengar på gränsbevakning – igen – kan vi sätta pengarna på att “öppna våra hjärtan” och våra länder, skapa bra system för integration och visa solidaritet och på riktigt välkomna de som nu vill leva bland oss en tid eller kanske till och med stanna längre eller för alltid.

Jag vill uppmärksamma en fotograf som tar annorlunda och okonventionella foton kopplade till flyktingarna från Syrien. Ivor Prickett lever med i flyktingarnas vardag på ett sätt som få fotografer gör.

SVT Kobras reportage om fotograf Ivor Prickett