Jag har märkt att jag lätt hamnar in på diskussioner där jag uttalar ett stöd för en annan demokratisk modell än den vi har idag – den representativa demokratimodellen – som jag inte tycker fungerar.

Vi röstar i de val vi är inbjudna till och däremellan har vi som väljare nästan inget att säga till om på riktigt och när vi försöker engagera oss för en sak eller kommer med egna förslag läggs våra initiativ gärna in i en skrivbordslåda där det glöms bort.

När valperioden är slut poppar politikerna upp igen litet varstans där de får synlighet, vi väljer in några politiker och detta odemokratiska mönster upprepas i det oändliga.

Enligt den nya kommunlagen är kommuner i Finland tvungna att ordna tillfällen där invånare får uttrycka sina åsikter INNAN beslut fattas. Kommuninvånarnas har alltså i lag rätt att påverka beslut under hela valperioden.

Tyvärr passar begreppet “skendemokrati “som beskrivning på vissa av de valhänta försök kommunerna gör till något de kallar inkludering och transparens i ljuset av kommunallagens uppmaning.

Kommunallagen 22 § 

Möjligheter att delta och påverka

Kommuninvånarna och de som utnyttjar kommunens tjänster har «rätt» att delta i och påverka kommunens verksamhet. Fullmäktige ska sörja för mångsidiga och effektiva möjligheter att delta.

Deltagande och påverkan kan främjas i synnerhet genom att

1) diskussionsmöten och invånarråd ordnas,

2) «invånarnas» åsikter reds ut innan beslut fattas,

3) företrädare för dem som utnyttjar tjänsterna väljs in i kommunens organ,

4) möjligheter att delta i ekonomiplaneringen ordnas,

5) tjänsterna planeras och utvecklas tillsammans med dem som utnyttjar tjänsterna,

6) invånare, organisationer och andra sammanslutningar stöds när de tar egna initiativ till att planera och bereda ärenden.

Undantag där invånare i till exempel Raseborg blivit inbjudna till verklig dialog och inkludering finns men de är fortsättningsvis få. Sen är det ju dessutom upp till tjänstemän och politiker hur och om de påverkas i sina beslut av invånarnas åsikter och ideer.

I filmen nedan ser vi ett sätt som man inom Direktdemokraterna i Sverige tänkt testa om man får in några kandidater i riksdagen 2018. De skulle vara ett mera direkt demokratiskt system inom det representativa system som existerar i Sverige. Fast man “inte kommer närmare knapparna i plenisalen än så här” så leder fortsättningsvis resulterar i en sådan röstningsprocess inte till att allas röst blir hörd direkt i riksdagen – utan bara majoriteten av partiets röster.

Schweiz är en federal republik som har en form av direktdemokrati och där är centralmakten svag. Både i förhållande till de 26 kantonerna och i förhållande till medborgarna som kan riva upp regeringsbeslut genom folkomröstningar. Landet leds alltid av ett slags samlingsregering där de stora partierna ingår.

Systemet har säkert sina nackdelar. I Schweiz infördes till exempel kvinnlig rösträtt först 1959 och då bara i en del kantoner. Rösträtt infördes på federal nivå genom en folkomröstning så sent som i februari 1971. I en kanton fick kvinnor inte rösträtt förrän 1990, efter beslut från högsta domstolen.

Så hur skulle det då funka om vi också provade på en annan demokratimodell – som Schweiz eller Estland – en som är mera direkt? Skulle folk bli upplivade och delta mera aktivt? Skulle det vara mera eller mindre populärt att vara kommunalpolitiker? Skulle partier som idag har svårt (som i Raseborg)  lyckas bättre att hitta folk som är villiga att ställa upp? Skulle folk verkligen ta tillfället i akt och göra sin röst hörd?

Åtminstone skulle invånarna känna att deras röst blir bättre hörd!