En arbetsgrupp har i ett års tid planerat ett projekt i Ekenäs och Raseborg. Staden skulle genom projektet gå i bräschen för hållbar social utveckling. Inom projektet planerar vi att skapa modeller för inkluderande stadsplanering genom kultur och geodesign och tillvaratagande av vårt kulturarv (för att på ett bra sätt planera vår framtida stad).

Av Leadergruppen Pomoväst fick vi 2016 finansiering för ett förberedande projekt – Ekenäs StoryWalk – för att planera det kommande egentliga projektet. Nu är projektet planerat med underbara lokala samarbetspartners och samarbetsformer däribland med stadsplanerings-kontoret och flera andra av stadens avdelningar och lokala och internationella aktörer med en lokal aktionsplan för att skapa modeller och verktyg som också andra kommuner kunde ha nytta av i framtiden. Raseborg kunde alltså ha chans att bli en modellkommun när det gäller inkluderande stads/byaplanering.

Men det låter väl för bra att vara sant?

Jo det är det! Den lokala aktionsgruppen Pomoväst har beslutat att inte stöda det egentliga projektet. Detta är ett förvånande beslut inte bara för att man kastat bort pengar till ett förberedande projekt men också för att projektplanen möter de kriterier den lokala aktionsgruppen Pomoväst lagt upp och den bredare mål­sätt­ning­en för pro­gram­met för ut­veck­ling av lands­byg­den i Fast­lands­fin­land (EU) och vem kan säga att att sådant projekt inte behövs?

Varför stöder då inte en lokal grupp (styrelsen för Pomoväst) ett sådant projektförslag, lokala personresurser och kreativa idéer?

Många andra lokala aktionsgrupper (de finns i varje region i EU) stöder liknande projekt och eftersom vår projektidé vann som ett av 25 projekt av inkomna 400 projektförslag i European cultural foundations hårda konkurrens så jag tror inte det är fråga om dåliga projektplaner eller brist på innovativa idéer. Men lokalt stöd behövs nu för att vidareutveckla våra idéer och implementera verktygen i Raseborg!

När man får avslag på projektansökningar ska man kanske bara gå och dra något gammal över sig och sen karppa upp sig och fortsätta kämpa på i det tysta men jag beslöt mig för att dela denna besvikelse med er för jag vet att det finns andra därute som har samma upplevelser och många känner frustration över en stagnerad atmosfär i Raseborg. Jag funderar själv just nu på hur länge man ska jobba på i motvind när inte grogrunden verkar finnas för hållbar social utveckling i bygden.