Idag känner många till solidaritetsrörelsen Emmaus och i Västra Nyland i Finland känner folk till Emmaus-Westerviks verksamhet. Jag och min dotter Hannah har sammanställt utställningen Mitt i allt – fyra generationer kvinnor bakom kameran som finns att titta på i Ekenäs stadsbibliotek till den 31.7 2026. De fyra generationerna kvinnor är min farmor Cecilia, min mamma Birgit, jag och Hannah. På utställningen har vi en liten del tillägnad Emmaus-Westervik, eftersom både min mamma Birgit och jag fotade mitt-i-allt, dvs vårt vardagsliv i kommuniteten i Västervik 1973 – 1990. Birgit fotade också då familjen ännu bodde på Kvarnbacken i Ekenäs där mina föräldrar startade upp Svalorna 1963 och den första Svala-loppmarknaden 1965 i Ekenäs.

Jag läser också min vän Lars Jadelius texter om kulturarv, ägandet och ansvar och det kom till mig vilken “lärnod i samhällsväven” (som Lasse utrycker det) Emmaus-Westervik var och ännu är, vi behöver verkligen nu sådana praktiska modeller för hur ett mer solidariskt samhälle kunde se ut.

Yle har gjort ett par inslag om kommuniteten på 80-talet som ger en inblick i vardagslivet på Emmaus-Westervik för över 40 år sen. Inslagen ger en bra bild av hur djupt präglat livet i Emmauskommuniteten var av gemenskap, enkelhet och ett meningsfullt arbete mot konkreta gemensamma mål. När jag blickar tillbaka genom att se på filmerna inser jag hur radikalt och “alternativt” vårt vardagsliv faktiskt var. Kommuniteten och det gemensamma arbetet gav oss medlemmar i kommuniteten både ett rikt och roligt vardagsliv och en trygghet som nog är svår att förstå i ett samhälle där trygghet främst är kopplat till ägande och materiell rikedom. Det som också slår mig är hur progressiva mina föräldrar egentligen var, själv går jag i deras fotspår.

När Birgit och Rurik ville trappa ner 1984, tog Jonathan och jag över som delansvariga för Emmaus-Westervik. Det var ett bra liv som vi trivdes med, men år 1990 tvingades vi till slut inse att vi måste stänga kommuniteten. Ingen ville längre jobba och få mat, husrum, kläder från insamlingen och fem mark i fickpengar. De som dök upp var äventyrare som stannade en kort tid, inte personer redo för ett långsiktigt åtagande. Vad vi först efteråt förstod var att 1990 markerade ett radikalt skifte mot ett samhälle präglat av individualism, liberalism och konsumtionshets, där fokus flyttats till privata karriärer och materiell status. Vi letade efter efterträdare som ville dela vårt liv, men upptäckte för sent att 1990 års människa hellre sökte ett äventyr än ett ansvar.

Här kan du se 22 minuters filmen.

Här kan du se den som är 8 minuter.