Ja, vad har staden för framtid? Ska vi skapa städer där invånare har mera att säga till om?  Där segregationen är mindre utbredd än idag? Där tillgången till stadens resurser är jämnare fördelade än idag? Det finns många som arbetar med dessa oerhört viktiga frågor. En del av min institution på Göteborgs universitet har flyttat ut till Hammarkullen. En institution som forskar i och undevisar i sociala frågor ska inte enbart vara belägen i centrum av en stad. De har initierat innovativa projekt och samarbetar med många andra liknande initiativ i Göteborg. Den lärande staden är ett sådant, liksom Medskapande arkitektur i Hammarkullen och Gothenburg shout – ett projekt med digital stories. Mellanplats är ett samarbetsprojekt mellan olika institutioner vid Göteborgs Universitet och Chalmers Tekniska Högskola och praktiker från Göteborgs Stad och Västra Götalandsregionen.

Bland annat Ray Oldenburg har skrivit om hur viktiga offentliga platser som caféer är för en fungerande stad. Han kallar dessa platser “third places”

“Most needed are those ‘third places’ which lend a public balance to the increased privatization of home life. Third places are nothing more than informal public gathering places. The phrase ‘third places’ derives from considering our homes to be the ‘first’ places in our lives, and our work places the ‘second.”

Jane Jacobs bok The death and life of great American cities är än idag 60 år efter att den skrev en bok som alla urbanforskare har i sin bokhylla. Hon har skrivit många böcker om stadens liv och i New York och några andra amerikanska städer är hon idag också uppmärksammad genom Jane Jacobs promenader.

Begreppet salutogena städer har använts för att beskriva städer och platser som är inspirerande och hälsofrämjande och salutogen design är på kommande liksom design för alla. Min kollega Bengt Lindström och före detta kollega Monica Eriksson är i denna journal med och skriver om World health design.

“En stad är ingenting utan människorna som befolkar den. Det är människorna som gör staden intressant att röra sig i, de gör den levande och mindre anonym. Större delaktighet och gemensamt ansvar kan bidra till att stärka människors band till stadsmiljön och till andra människor. Det kan också bidra till att minska skadegörelse och ge platser nya roller och uppgifter.” Skriver Pål Castell, Sara Danielsson och Ilona Stehn i en intressant artikel om  staden som vardagsrum i Fria tidningen i Göteborg. Pål Castell vill i en annan artikel lyfta fram förortens gröna möjligheter. Pål skrev in intressant avhandling om medborgares deltagande i boendemiljön i förorten.

I London hittade jag denna lilla stadsodling – See how it grows – Feel free to pick

London 2011. Foto Y Rancken-Lutz

Kampen om staden är ändå inte alltid enkel. Shepard Fairey, konstnären som blev känd som den som designade President Obamas kännspaka kampanjbilder blev kritiserad och överfallen på grund av sin fredsduva som han målade på fd gården till ungdomshuset i Köpenhman. Icke insatt som han var i den lokala konflikten klampade han in utan att förstå den lokala kampen om just den symboliskt viktiga platsen. Många i Köpenhman tycker inte att det kan råda frid och fröjd när man blivit överkörd på det sättet man blev när det gällde ungdomshuset. Det finns många åsikter om vad som sagts och gjorts. Bilden ovan är från i höstas då en hel del graffiti målats på fredsduvan. Henrik Chulu skriver i Fri Kultur om fredsduvans symbolik och reklamens symboliska våld och ett auktoritativs och totalitärt formspråk:

“Der er ingen tvivl om at Fairey ingen ide havde om den symbolske betydning af det 69 han signerede sit vægmaleri med. Reaktionen på placeringen af værket ved tomten på Jagtvej er imidlertid udtryk for en provinsiel og navlebeskuende læsning af værkets betydning. Banaliteten i den reaktion understreger, at kunstkritik (også i form af vandalisme) skal kunne måle sig med det værk den beskæftiger sig med, for i sig selv være socialt, kulturelt og politisk relevan”

Hösten 2012. Foto Y Rancken-Lutz

Project for public spaces är en källa till inspiration för den som vill tro på städer med hållbar utveckling:

“Project for Public Spaces (PPS) is a nonprofit planning, design and educational organization dedicated to helping people create and sustain public spaces that build stronger communities. Our pioneering Placemaking approach helps citizens transform their public spaces into vital places that highlight local assets, spur rejuvenation and serve common needs.”

Lets get to work!

Brick Lane sommaren 2012 Foto Y. Rancken-Lutz