Att skära i bibliotekens verksamhet är som att skära i stadens  hjärta, hjärna och själ!

(Insändare i VN 11.2 2014)

Biblioteken och det liv som pulserar i och strömmar genom dem är stadens hjärta, hjärna och själ. Är hjärtat hotat så är hela stadsorganismen hotad; är hjärnan hotad är kunskapstillgången hotad; och är själen hotad så är det mänskliga hotat. Det första biblioteket grundades för 3000 år sen och folkbiblioteksverksamheten är ännu idag kärnan i ett demokratiskt samhälle och en mänsklig rättighet. De är en oersättlig instans både som kunskapscentrum och för att upprätthålla ett jämlikt samhälle där så många som möjligt har tillgång till bildning, information och materiella resurser i form av böcker, filmer, musik, tidningar, datorer och Internet. De ger också andra sorts resurser som läsro, studieplats och en fristad. Biblioteken erbjuder dessutom sociala rum för alla åldrar och är en kulturinstitution utan höga trösklar—och ett av de sista icke-kommersiella öppna offentliga rummen i våra städer.

Jag minns när jag lärde mig skriva siffran 6 åt rätt håll på Ekenäs stadsbibliotek för att 6  var den sista siffra i mitt bibba-kortnummer. Jag minns hur vi efter skolan kom smygande förbi läsesalen där vuxna satt och läste längs korridoren mellan bokhyllorna i gamla bibban i Ekenäs, hur golvet knarrade fast man försökte gå tyst, hur det luktade böcker, lack och vedeldning och hur vi satt oss på trägolvet vid den varma kakelugnen och lyssnade på sagor tillsammans. Alla mina kompisar oberoende av bakgrund var hemmavana på bibban. Bibban utgjord ett tredje rum – utöver hem och skola – som var tryggt och varmt och fyllt av viskande röster och hyllor med böcker som öppnade dörrar till nya världar, vyer och tankar.

Att föreställa sig min hemstad Ekenäs utan kulturinstitutioner som bibliotek är som att föreställa sig en människa utan hjärta, hjärna och själ. Biblioteken ska aldrig behöva presentera kommersiellt mätbara resultat. Visst kan man mäta besökarantal, lån och räkna böcker, tidningar och datorer men hur mäter man en hjärnas kunskap, ett hjärtas kärlek eller en själs visdom?

Gå och krama ditt bibliotek och visa att du bryr dig!

Ylva Rancken-Lutz, en bibliotekariedotter

EkenŠs bibliotel 1958 Sagostund, foto Rolf Rurik Rancken