Tyst gemenskap

Jag vandrar mot stationen vid 17-tiden och hinner ta en kaffe på Biograf Dagmar ett kvarter för Huvudbangården.  Där kan filmnörden supa in en gammal biografs atmosfär i lugn takt. De har tom wifi. Hämtar mitt bagage och nattåget till Amsterdan är redan inne på bangården när jag kommer ner och jag kan gå rakt in i min sovkupé. Där sitter redan en tjej och läser och jag hälsar och hon hälsar litet skyggt. Sen fortsätter hon läsa. Känner mig hemma i denna tysta kupé.

Vår tysta gemenskap i kupén inger trygghet och jag blir påmind om varför jag tycker om att åka tåg: Jag kan skapa mitt hem i en främmande miljö – ta min lilla plats i besittning för en liten stund mitt i ett halvoffentligt rum bland andra människor – som gör detsamma – tills vi går skilda vägar på våra respektive stationsmål.

Kvällen och natten…