En liten uppdatering av mitt permakulturprojekt. Det växer så det brakar just nu för att det regnar ju varje dag i södra Finland. Jag satte potatis och planterade lök och sådde litet sallad i kanten.  När regnet slutat falla och det torkat upp i gräset ska jag kratta ihop gräsklippet på gräsmattan och täcka jorden igen.

Hittills har odlingen skött sig själv. Och nog är det ju så att växter har schema på hur de ska växa och föröka sig och vi kan blanda oss i mer eller mindre och jag tycker om att blanda mig i mindre. Kanske både av lättja och för att jag inte tycker för rigida och friserade trädgårdar är fina. Tycker ofta att “ogräs” är fina och lämnar kvar en del när jag rensar.

Vad är det som gör att vi måste kategorisera vissa blommor och växter som “ogräs”? Jag sjunger gärna sången Om maskrosor och tjärdoft – en av de bästa sommarvisorna! En vän till mig berättade att hon i Kina träffade en kvinna som blev begeistrad när hon hörde att hon kom från Finland. Kvinnan sade att det är en av de vackraste länderna hon besökt och speciellt älskade hon de där gula blommorna som växte överallt som skiner upp omgivningen. Och visst gör de ju det maskrosorna – ger ljus speciellt under våren och försommaren! Och sen när de blommat ut är de vackra på ett annat sätt.

Ja för att återgå till permakulturodling så verkar det ju vara ett vettigt och smart sätt att odla just för en sådan som jag.  Min mamma odlade ofta med täckodlingsmetoden som verkar vara rätt lik permakulturodling.

Ylvas permakulturodling idag.