När vi lägger ut från bryggan och styr kosan mot ön ser jag att de har kommit – de algerna – bland dem troligen också de blågröna algerna. En än så länge tunn matta har lagt sig i viken. De ligger och skvalpar vid vår brygga, vid klipporna och på sandstranden som jag just anlagt för de mindre barnen. Jag blir alltså än en gång mitt på sommaren påmind om hur dåligt vårt hav mår och hur maktlös jag känner mig när jag ser algerna.

Jag tittar upp från datorn medan jag skriver detta och på andra sidan hemviken ser jag grannarna som pysslar om sin ribbåt med hur många hundra hästkrafter som helst. Bakom den kommer en tvåmastad segelbåt för motor för att det är total stiltje idag. Jag tänker på de här olika båtarna och hur de representera två olika sätt att vistas i och bruka vår skärgård och naturens resurser.

Vår generation är inte ensamt ansvariga för växthuseffekten och miljöförstörelserna – växthuseffekten upptäcktes redan för 100 år sen – men det är människorna, djuren, vattendragen och växterna som lever nu (och senare) som måste leva med och anpassa sig till tillståndet. Det är också vi som lever just nu som har kroppar att jobba med som måste hitta sätt på vilka vi kan vända den negativa trenden.  Hur kan man som vettig människa låta bli?

Det är känsligt att skriva om livstil kopplad till hur vår värld ser ut idag. Men hur kan vi annars prata om ämnet? Att gömma huvudet i sanden är en feg väg ut. Att vi intalar oss att vi på individnivå inte kan göra något är bara ett annat sätt att säga “jag tänker och orkar inte göra något för jag bryr mig inte tillräckligt”.

Så vad kan vi då göra som vill tro på att det går att göra något? Slå bara upp “vad kan vi göra för att motverka växthuseffekten” på Google så får du 1000-tals svar eller på engelska “what can I do to reduce greenhouse gases” så får du 100.000-tals länkar att forska i – det är bara att välja.  En aktuell akademisk artikel jag hittar bland länkarna handlar om hur vi kan påverka växthuseffekten med matval, den hävdar att det verkligen går att påverka genom just våra matval.

Rebecca Boehm på University of Connecticut är studiens huvudförfattare, hon säger:

We found that households that spend more of their weekly food budget on beef, chicken, pork and other meats are generating more greenhouse gas emissions. Our study shows that encouraging consumers to make food choices that are lower in greenhouse gas emissions can make a real difference addressing climate change.

Bland länkarna hittar jag också en artikel om hur universitet i USA och Belgien har instiftat nya regler för de anställda forskarna gällande hur de tar sig till och från konferenser (ofta miljökonferenser) Det är svårare än man skulle tro att i en hektisk vardag få in det där extra dygnets resande och tyvärr är ju dessutom tågresor nästan alltid dyrare än flygresor.

Jag hittar också bland resultaten på Google att en studie gjord av Ellen McArthur Foundation fann att ett lastbilslass med textilier går till spillo varje minut .  Flera länkar tar mig till hemsidor som beskriver hur transporter av de varor vi köper varje dag har stor betydelse. Bönder och skogsbruket kan påverka växthuseffekten inte bara genom att använda mindre gifter och konstgödsel men genom att suga koldioxid från atmosfären och lagra den i jorden.  Artiklar om hur vi värmer våra hus och hur vi införskaffar vår elektricitet poppar också upp förstås.

Jag hittar också 5 enkla rekommendationer för hur vi kan minska våra ekologiska fotavtryck.

Lösningen är alltså att så långt som möjligt stöda slow design, slow food, slow travel och ett slow living i största allmänhet och utveckla våra städer till smarta städer eller cittaslow städerna i Italien.

Vad vi äter, hur vår mat odlas och transporteras, hur vi reser och klär oss och hur vi värmer våra hus och hur vår el produceras kan alltså på sikt verkligen motverka växthuseffekten. Det är en rätt stor uppoffring för många men om vi genom att förändra vår livsstil idag kan gör vår planet beboelig också för våra (och andras) barnbarn och de som kommer efter varför i all sin dar skulle vi inte göra den uppoffringen när vi göra allt vi kan för att våra barn och barnbarn annars ska ha ett gott liv på jorden?