Lönsamhet vad är det? Lönar det sig att leva?

Jag har funderat mycket på två kommentarer, en som min pappa fick när han efter 20 år som bibliotekarie på Ekenäs stadsbibliotek beslutat sig för att säga upp sig för att heltid börja jobba på Emmaus, där han redan jobbat all sin lediga tid i många år. Först i 10 år i vår lilla radhuslägenhet, där finländska Svalornas kontor var inhyst på och under vårt matbord, och sen några år på Emmaus i Västervik dit vi flyttade 1973. Han fick magsår av stressen och eftersom det verkade som att folk i trakten tagit till sig idén om återanvändning beslöt han sig för att lämna tjänsten på biblioteket och den trygghet det innebar för en fyrabarnsfamilj. Det kunde han göra eftersom man jobbat några år med Emmauskommuniteten och märkt att man, genom återanvändningen, förutom att man fick in tillräckligt för att skicka ut kläder, förnödenheter och pengar till behövande i världen också kunde få ihop inkomst så det räckte till mat, husrum och fickpeng (den summa som ett cigarettpaket kostade då) för 7-9 personer inklusive barn. På Emmaus levde man under devisen – live simply so others simply may live.  Ja, kommentaren han fick, av en kollega, efter att han meddelat om sitt beslut på jobbet var “jaa, om det lönar sig bättre så”.

Den andra kommentar riktades till min man Jonathan av en brittisk bekant när vi 1984 flyttade till Västervik med våra två barn för att börja jobba på Emmaus- Westervik – “I heard you are taking over your father-in-law’s business”. För oss var det en komisk kommentar eftersom vi jobbade med samma arbetsvillkor (som vi själva bestämt) som de gjorde på 1970-talet. Senare har jag tänkt på dessa kommentarer som illustrationer på hur olika vi ser på vad som är lönsamt i livet. Det kan vara näst intill omöjligt att för dessa personen förklara varför man gör sådana olönsamma val i livet som att jobba för Emmaus utan lön. Men vad är lönsamhet? Att något lönar sig ekonomiskt är inte drivkraften för alla människor i denna världen och det är jag tacksam för. I sin ledare i Fria Tidningen skriver Lennart Fernström om det han kallar idéburen verksamheter. Jag instämmer fullständigt när han skriver

Från socialdemokratin över miljöpartiet, alla allianspartierna och vidare till sverigedemokraterna upprepas ett ständigt mantra om att utan rätten att ta ut vinster kommer ingen att vilja driva skolor med mera. Det är ett äkta hån mot alla som drivit icke vinstdrivande, idéburna skolor, vårdinrättningar, förskolor, omsorg och så vidare. Att tro på Mammon som enda drivkraft är att inte tro på människan som en kreativ och positiv varelse. Det är att inte tro på mänskligheten.

Han menar vidare att när vinstintresset kommer in i välfärdssektorn (som det gör idag i både Finland och Sverige) blir värderingar, som att ge barn en bra skola, undanträngda. Själv jobbar han som politisk redaktör och VD på Mediekooperativet Fria Tidningar som nu funnits i snart tolv år utan att en enda krona har plockats ut i vinst.

Jag tänker i detta sammanhang också på vår dotter Hannah som med ett gäng på 30 vänner från Danmark och Malmö har köpt en gammal skola i Småland – som ett andra hus – de har alltså en annan bostad också. De flesta av vännerna är studerande eller jobbar med sociala projekt med låg lön. När vi berättar åt folk om projektet i Finland och Sverige får vi ofta kommentarer (inte sällan åtföljt av ett litet menande leende) som visar på hur svårt folk i allmänhet har att begripa varför man skulle gå med i ett sådant kollektivt “osäkert” och olönsamt projekt.  Man frågar bland annat hur man kan vara säker på att alla faktiskt betalar sin del, vem tar på sig den finansiella bördan och hur 30 personer kan ta och ha ett lån tillsammans. Då brukar jag svara att jag tror det handlar om tillit och en verklig vilja att det ska gå och erfarenhet av tidigare upplevelser av liknande lyckade kollektiva projekt som lett till ett sätt att vara i världen, ett sätt  som man trivs med. Personerna i gruppen som köpt Siggalycke folkskola tillsammans bor nästan alla i kollektiv och flera av dem har varit med och startat upp annan liknande kooperativ, icke-vinstdrivande verksamhet i Köpenhamn. Man har alltså valt en livsstil som inte går ut på att ta ut mest möjlig vinst som sedan placeras som i sin tur ger mera vinst osv. Vi själva hade aldrig heller efter Emmausåren för 20 år sen haft råd att köpa den gamla folkskola vi bor i om vi inte köpt den tillsammans med vänner. Men varför köpa tillsammans eller jobba i projekt som inte ger vinst till någon enskild när man kunde göra projekten vinstdrivande eller jobba hårt så att man som familj kan köpa skolan själv? Lönar det sig på något sätt?

Är det lönsamt att vara hemma med barn till exempel? Många föräldrar jobbar mer än nödvändigt (fast vissa jobbar för att de verkligen måste för att få det att gå ihop) medan barnen är små fast det lär vara rätt vanligt att folk på sin dödsbädd säger: “jag önskar att jag inte jobbat så hårt”.

Harry Chapin som min storebror introducerade till mig på 70-talet har en underbar och ledsam sång om detta:

My child arrived just the other day;
He came to the world in the usual way
But there were planes to catch, & bills to pay
He learned to walk while I was away
And he was talking ´fore I knew & as he grew
he said, I am going to be like you, dad
You know I am going to be like you

And the cat´s in the cradle
And the silver spoon
Little boy blue
And the man in the moon.
When you coming home, dad?
I don’t know when,
But we’ll get together then
You know we’ll have a good time then.

Well my son turned ten just the other day
He said thanks for the ball, dad, c´mon let´s play
Can you teach me to throw?
I said, not today I got a lot to do
He said, that is ok
And then he walked away but his smile never dimmed
And he said, I am going to be like him, yea
You know I am going to be like him

And the cat´s in the cradle
And the silver spoon,
Little boy blue
And the man in the moon.
When you coming home, dad?
I don’t know when
But we will get together then
You know we’ll have a good time then

Well, he came from college just the other day
So much like a man I just had to say
Son, I am proud of you. Can you sit for a while
He shook his head, & he said with a smile
What I would really like, dad, is to borrow the car keys
See you later, Can I´ve them please?

And the cat´s in the cradle & the silver spoon,
Little boy blue & the man in the moon.
When you coming home, son?
I do not know when,
But we’ll get together then, dad.
You know we’ll have a good time then.

Well I have long since retired my son´s moved away
I called him up just the other day
I said, I would like to see you if you don’t mind
He said, I would love to, dad, if I could find the time
You see my new job´s a hassle, & the kid´s got the flu
But it is sure nice talking to you, dad
Its been sure nice talking to you
And as I hung up the phone, it occurred to me
He would grown up just like me
My boy was just like me

And the cat´s in the cradle & the silver spoon
Little boy blue & the man in the moon
When you coming home, son
I do not know when
But we will get together then, dad
We are going to´ have a good time then

Vad är alltså lönsamhet? Lönar det sig bättre att jobba hårt – som männen i Harrys sång – eller lönar det sig bättre att jobba mindre och leva billigare för att vara mera med sina barn, köpa en skola tillsammans med vänner eller välja en livskarriär inom idéburen verksamhet?  Lönar sig vänskap, kärlek, omtanke och gemenskap?

Jag tror att relationerna, den kärlek man fått och visat, den omtanke man visat för andra människor och jorden och det sociala liv man haft ändå kommer att vara det man i slutet på livet tycker ha lönat sig bäst.

Demonstration mot kemisk slybekämpning på 1970-talet i Ekenäs, Finland.