Jag har nyligen träffat flera vänner som gått i pension och det är något speciellt de utstrålar: Ett lugn och en inre glädje. Att försörja sig själv och sin familj är en tung uppgift och för ofta med sig en oro för hur man ska få det ekonomiska att gå ihop. De som idag är glada pensionärer har genomlevt ett antal lågkonjunkturer och de flesta av dem har upplevt arbetslöshet och stor oro för hur de ska få maten på bordet och hyran betald.

Vi lever i en allt mer segregerad värld. Tänk att jag är tvungen att skriva de orden år 2014 – hur kunde det gå så?  Det finns resurser på jorden så det skulle räcka till att alla hade åtminstone mat på bordet och tak över huvudet. Men klyftorna ökar istället för att minska i OECD länder. Det har helt enkelt blivit längre mellan Solsidan och oss andra.

Thomas Pikettys bok “Capital in the Twenty-First Century” på över 700 sidor om ojämlikhet gällande inkomst och kapitalism var i våras amazon.coms bästsäljare och såldes snabbt slut men nu ser jag att den finns igen. Jag ska själv försöka hitta den på bibban. Denna ekonomiska gigant till bok sålde alltså bättre än kärleksromaner och kokböcker på Amazon och låg också på New York Times bestsellers list. Folk är intresserade av orsaken till den ökande ojämlikheten.

Piketty är född och uppvuxen i Frankrike men arbetade som lärare på MIT i ett antal år. Besviken på amerikansk ekonomisk forskning återvände han till Frankrike och jobbar nu på Paris School of Economics. Hans föräldrar var med i vänsterrörelsen och demonstrationerna i Paris 1968 och senare flyttade de till södra Frankrike där de startade en getfarm.

Han har fått inspiration för sin forskning i klassiker som Jane Austen and Balzac. Välstånd uppnåddes i de romanerna bäst genom giftermål eftersom alla visste att ärvt land och kapital var det enda sättet att leva välbärgad. Han började intressera sig för hur förhållandena hade förändrats. Hans forskning är därför baserad på många sekel av statistik på ekonomisk tillväxt och hur förmögenhet ackumuleras i industrialiserade länder.

The rate of growth of income from capital is several times larger than the rate of economic growth, meaning a comparatively shrinking share going to income earned from wages, which rarely increase faster than overall economic activity. Inequality surges when population and the economy grow slowly (NYT).

Han menar att extrem ojämlikhet:

…threatens our democratic institutions…Democracy is not just one citizen, one vote, but a promise of equal opportunity..It’s very difficult to make a democratic system work when you have such extreme inequality…and such extreme inequality in terms of political influence and the production of knowledge and information. One of the big lessons of the 20th century is that we don’t need 19th-century inequality to grow.” But that’s just where the capitalist world is heading again (NYT).

De rikaste 10 % av amerikanerna tar till exempel idag den större biten av kakan och äger mer än 70% av nationens tillgångar och dessutom ägs hälften av tillgångarna av den rikaste 1 % i landet. 

Antagandet som man gjorde på 1950- och 1960-talet att ojämlikhet skulle stabiliseras och utplånas av sig själv har alltså visat sig vara en illusion, säger Piketty, till NYT. Därför ser vi idag tilltagande ekonomiska ojämlikhet som fick fart i och med Reagans och Thatchers skattelättnader för de rika.

Nu behöver vi en allvarlig diskussion om basinkomst/medborgarlön, tycker jag! De vänner och bekanta jag nyligen stött på som har sin inkomst tryggad med en – ofta rätt anspråklös – pension skulle ha varit värda att också mitt i livet få känna sig trygga gällande de allra nödvänsigaste behoven som mat och bostad istället för att slösa sin energi på hur de skulle få mat på bordet och hyran betald.

När lågkonjunkturen lett till att vi inte hittat jobb, när vi studerat eller kämpat på inom kreativa näringar i ett samhälle där kulturarbete inte värdesätts eller vi tagit på oss ideella uppdrag utan lön för att vi ser att det behövs så borde vi kunna få en basinkomst. Hur många underbara projekt hade inte kunnat bli till om all den tid som nu slösas på onödig byråkrati och “åtgärder” av olika slag kunde ha spenderats på projekt som världen haft nytta av?

Bilden från en organisation i Canada som talar för basinkomst beskriver väl fördelarna med basinkomst.