Igår träffades en grupp på ett tänk-talko i Ekenäs. Gruppen som på olika sätt har koppling till Ekenäs träffades för att diskutera på vilka sätt man kunde göra det lättare för invånarna i Ekenäs – Raseborg att vara delaktiga i stadsplaneringsprojekt och påverka sin närmiljö. Hur kunde planerings-processer öppnas upp och hur kunde vi hitta en form för dialog? Hur kunde vi skapa ett forum där en konstruktiv dialog kan föras om stadsplaneringsfrågor, visioner och värdefrågor?

Att hitta former för en sådan dialog i en sammanslagen kommun som Raseborg har sina utmaningar men det är livsviktigt. Större kommuner gör att avståndet till beslutsfattare blir längre men det egna närområdet eller stadsdelen engagerar de flesta och därför kan någon form av “stadsdelsråd” göra det lättare att vara delaktig.

I Stockholm har stadsdelsråd utvecklats sedan 80-talet. Ett nybildat råd finns t.ex. i förorten Järva. Många andra initiativ och modeller finns för att förenkla invånares deltagande i beslutsprocesser och göra vägen till beslutsfattare kortare. Ett exempel är  Södertörnsmodellen som togs fram redan på 1990-talet i Haninge. PARK LEK i Hallonbergen i Sundbyberg är ett projekt som leddes av konstnären Kerstin Bergendal år 2010. Det gav upphov till ett långt offentligt samtal. Sex samtal med en gradvis utvidgad krets av invånare, kommunens tjänstemän och politiker som diskuterade parkens betydelse för medborgarnas gemenskap.

Idag har vi teknik som gör det enklare att samtala om en plats och samla in åsikter om ett område. Geodesign är både en planeringsfilosofi och en teknik vars mål är att stöda en hållbar samhällsutveckling och demokratin i planeringsprocessen genom att integrera olika typer av information om natur och samhälle. Projekt GeoDesign baserat på Novia i Ekenäs har som syfte att utveckla metoder för GIS-stödd planering av den fysiska miljön.

Mötet jag var på igår inger en strimma hopp även i Ekenäs. Vi kan möjligen gå mot ljusare tider i frågor gällande närdemokrati och större inflytande för invånare. Vi har idag några positiva krafter och god vilja bland både tjänstemän och politiker. Själv tror jag att de styrande i våra städer kommer att tvingas inse att den gamla partipolitiken har spelat ut sin roll. Yngre generationer vill påverka på andra sätt.

För oss som bor i en kommun som för länge haft en stadsdirektör som inte vill se närdemokratins positiva sidor känns det befriande att smekas av andra sorters vindar. Oftast kommer de från väster, men grannkommunen nordost om Raseborg – Lojo – lär åtminstone ha provat på några närdemokratimodeller.

Att vart fjärde år bjuda in folket att säga sin åsikt i kommunalval gör att vårt valsystem kallas demokratiskt men vad kan vi egentligen påverka genom sådana val? Men det är ju rätt besvärligt, bökigt och obekvämt för att inte säga ångestladdat att öppna upp och ändra på ett invant och bekvämt mönster. Att gå på invånarmöten och träffa invånarna ansikte mot ansikte måste ju vara rena mardrömmen för tjänstemän från den gamla skolan och för politiker som visar sig offentligt vart fjärde år när de igen lobbar för att vi ska rösta på dem.

Stadsdirektören menar i en intervju i tidningen Västranyland (29.5 2013) att det räcker att folk röstar i kommunalvalen.  Han uttalar sig i tankesmedjan Magmas rapport.  Han anser alltså att närdemokratiprojekt eller “andra nya former att kanalisera röster från byarna till stadens förtroendeorgan” inte behövs. I rapporten säger han:

Man påverkar genom att rösta i vår representativa demokrati. Det är där besluten fattas, så allt annat är snömos och bluff.

Man kan undra om det finns ett samband mellan det faktum att vi i Raseborg har en stadsdirektör med sådan attityd och att invånarna i Raseborg enligt en ny rapport anser att servicen är mycket dålig i kommunen. Raseborg ligger på näst sista plats i ny undersökningen som gjordes i 71 kommuner i Finland där 10.000 personer deltog.

Resultat från ett stort antal forskningsstudier visar ett  tydligt samband mellan hälsa och känsla av sammanhang. Den som känner att den får vara med och påverka sitt vardagsliv och sin närmiljö har större tendens att finna mening i livet och har också lättare att hantera de utmaningar livet för med sig. De mår helt enkelt bättre både psykiskt och fysiskt. Den allt dyrare vården är ständigt på tapeten i Raseborg. Den tar för mycket resurser. I en rapport från Folkhälsoinstitutet i Sverige skriver man:

Individer och grupper måste känna att de kan påverka sina egna livsvillkor och utvecklingen av samhället, annars uppstår utanförskap och känslor av maktlöshet. Brist på makt och möjligheter att påverka har ett starkt samband med ohälsa.

I rapporten används en modell som kallas DPSIR (Driving forces, Pressure, State, Impact, Response) som Europeiska miljöbyrån har utvecklat för att beskriva orsakssamband i samspelet mellan samhälle och miljö (European Environmental Agency 1999). Statens folkhälsoinstitut har valt att använda modellen för att beskriva orsakssambanden mellan samhälle och hälsa. Man menar att modellen illustrerar de bakomliggande faktorer som har betydelse för människors levnadsvanor och livsvillkor, och således för folkhälsan. Politiker och andra beslutsfattare kunde använda modellen för att utveckla åtgärder och processer.

Kopplingen mellan trivsel, en känsla av sammanhang och välmående är uppenbar. Genom att skapa en modell för delaktighet i Raseborg kunde kommunen få invånare som både mår bättre och är nöjdare* och nya invånare genom inflyttning  – för vem vill inte bo i en kommun där folk trivs och mår bra?

Liknande inlägg

Närdemokrati gör oss lyckliga 

* = spara pengar när det gäller vårdutgifter