Mitt i allt – fyra generationer kvinnor bakom kameran

Utställningen presenterar fotografier av fyra kvinnor ur samma familj – Cecilia Rancken, Birgit Rancken, Ylva Rancken-Lutz och Hannah Lutz. Här knyts generationerna samman genom det fotografiska hantverket och vardagslivet skildras genom ett sekel av familjehistoria.

I utställningen har vi valt att lyfta fram foton som skildrar vardagslivet – bilder tagna mitt i allt – och vi har arbetat med de teman som visat sig i materialet.

Initiativet till projektet väcktes när Ylva Rancken-Lutz började ordna familjens omfattande fotoarkiv, dagböcker och brev. Bland materialet upptäckte hon fotokuvert med negativ märkta ”Cissis egna foton”. Bilderna visade sig vara tagna av hennes farmor Cecilia Rancken och dokumenterade familjelivet på Lammkulla i Kimito under 1920- och 1930-talen.

Upptäckten synliggjorde ett ofta förbisett perspektiv i fotografi-historien. Medan traditionell familjefotografering ofta fokuserat på högtider, ceremonier och särskilda tillfällen, fångade Cecilia vardagens människor och situationer. Barnens lekar, arbetet i hemmet och det sociala livet omkring familjen dokumenterades med en det hon kallade “min skolkamera.” Hennes bilder ger en unik inblick i den ”kvinnliga sfären” och de relationer som formade det dagliga livet för 100 år sen.

Fotograferandet har sedan fortsatt genom generationerna. Birgit Rancken dokumenterade familjelivet och storfamiljelivet i Ekenäs från slutet av 1950-talet och framåt, både hemma i prästgården i Ekenäs, i radhuset på Kvarnbacken, i Emmaus-kommuniteten i Västervik, på sommarstugan och under resor med familjen. Tillsammans med sin make Rurik Rancken, som också var en ivrig hobbyfotograf, framkallade hon fotografier i hemmets provisoriska mörkrum i radhusets kök. Rurik och hans pappa Torsten Rancken visade ofta diabilder för släkt och vänner, medan Birgit sammanställde familjens fotoalbum och därmed skapade ett bestående visuellt minne av vardagen.

Ylva Rancken-Lutz växte upp i denna fotografiska miljö och utvecklade tidigt ett eget intresse för fotografi. Senare kom foton även att bli en del av hennes akademiska arbete inom sociologi, med fokus på familjeliv och stadens sociala rum. Ylva har i sitt arbete inspirerats av Pierre Bourdieus resonemang om familjefotografins sociala funktion, där fotografiet beskrivs som ett sätt att skapa, bevara och förmedla familjens kollektiva minne. Under processen med utställningen har Ylva börjat reflektera över de foton som inte framkallades och därmed inte kom med i albumet, till exempel de dubbelexponerade som nu får ta plats på utställningen.

Även den fjärde generationen representeras i utställningen genom Hannah Lutz, som fördjupat sig i fotokonst och analog fotografi redan i gymnasiet. De flesta av hennes bilder på utställningen är fotograferade med hennes mormor Birgit Ranckens Yashica Mat-124-kamera. Den fysiska kameran förbinder mormoderns och barnbarnets blickar.

Vi hoppas att utställningen, som sträcker sig över mer än hundra års vardag, ska väcka besökarnas nyfikenhet kring de olika tidsepokerna den skildrar, och på vilka sätt dessa epoker samtalar med varandra genom bilderna. Kanske kan bilderna även inspirera till frågor kring den egna familjehistorien. Om den har dokumenterats, vilka ögonblick ansågs viktiga att minnas? Och vem tog bilderna?

Betraktarens blick och kameralinsen

Ett fotografi är aldrig enbart en avbildning av verkligheten. Mellan motivet och den färdiga bilden finns både fotografens val och betraktarens blick. Kameralinsen fångar ett ögonblick, men det är människan bakom kameran som väljer vad som ska synas, vad som ska uteslutas och från vilket perspektiv världen ska betraktas.

Sociologen Pierre Bourdieu menade att våra sätt att se och tolka världen formas av våra erfarenheter, vår sociala bakgrund och de kulturella sammanhang vi lever i. Det innebär att fotografier inte bara visar verkligheten – de speglar också de värderingar och normer som omger både fotografen och betraktaren.

När vi idag ser gamla vinterbilder från barndomen möter vi dem med en annan blick än när de togs. Kameralinsen har bevarat ett ögonblick i tiden, men betydelsen av bilden skapas på nytt varje gång någon betraktar den. Det som en gång var en kort stund på en vanlig dag är kanske idag ett varmt minne av gemenskap, trygghet och en svunnen tid.

Bourdieus perspektiv hjälper oss att förstå att fotografier inte är objektiva dokument. De är kulturella uttryck som både formas av och formar vårt sätt att se världen. Mellan kameralinsen och betraktarens blick uppstår därför en dialog där minnen, erfarenheter och sociala sammanhang ger bilden dess mening.

Vi bakom och framför kameran

Fotografer: CR Cecilia Rancken, BR Birgit Rancken,

YRL Ylva Rancken-Lutz, HCL Hannah Lutz, enstaka foton

av andra fotografer.

På fotots titel skriver vi förnamn på medlemmar i familjerna

Rancken, Lutz, Annema och Kirkegaard:

Cecilia & Torsten Rancken med barnen Yrsa, Rurik, Birger, Tove, Unn.

Birgit & Rurik Rancken och barnen Kristoffer, Pontus, Romi, Ylva.

Ylva Rancken-Lutz & Jonathan Lutz med barnen Jonas och Hannah, samt deras barn Aio, Auke och Ida.

Fler foton kommer snart….