Jag applåderar Philip Teirs kolumni HBL (10.9) där han förespråkar en mänskligare stadsplanering. Jag är alltid lika förundrad över hur litet fantasi det verkar finnas bland dagens stadsplanerare och de arkitekter som vinner med sina planer och får uppföra sina verk. Vi ska leva våra liv i dessa verk – det är våra hem, vår fritid spenderas där, vi ska skapa utrymme för våra famljer i den byggda urbana miljön. Hur mycket utrymme för det sociala livets behov finns i dessa planer?
Åbo Akademi byggde om en gammal fabriksbyggnad till campusbyggnaden Arken. De som skulle använda byggnaderna dagligen – leva sina studentliv där – upplevde inte att de blivit inbjudna till planeringsprocessen. Det vinnande förslaget av Sigges arkitektbyrå hette “Fabriken” vilket var ett träffande namn – man upplevde att man var i en fabriksbyggnad. Jag intervjuade och gick på promenader med studerande i campuskvarteret Arken när jag skrev min pro graduom just Arkens produktion. Upplevelsen av fahur fort studerande skulle bli klara med sina studier vid universiteten i landet. De skulle “produceras” magistrar och kandidater snabbare än tidigare.
Axxells nybyggnation i Karis sållar sig till mängden av trista campusmiljöer och som kronan på verket har byggnaden några månader efter att dörrarna slog upp problem med inomhusluften och ventilation. When will they ever learn, when will they eeeeeever learn? På Åbo Akademi finns det inte en enda bänk (om någon hittar en bänk så foto den och skicka den till mig). På Arkens gård finns och fanns inte heller några bänkar och eftersom arkitekterna bestämt sig för att det inte något som ser fint ut på gården. Studerandes protester gav inget som helst gensvar hos de som innehade makten. Några få gräsmattor finns vid ett par universitetsbyggnader men man får inte sitta på den trevligaste gräsmattan invid Aura ås strand! Jag och många andra har blivit bortkörd av inhyrda vakter. Filmen nedan gjorde jag i samband med gradun. Idealet för ett campus är gräsmattor där man kan äta sin lunch eller sitta och läsa eller prata och ordet kommer från greksiskan och betyder fält eller äng. I det gamla Grekland fanns Campus Elysii, de saligas ängder, i Rom fanns Campus Martius. ÅA går ut med budskapet att på ÅA kan man vistas i internationell atmosfär som man illustrerat med en bild av studerande som sitter under Per Kalms ek invid åstranden. Filmen illustrerar verkligheten bortom reklamen.
Sigges arkitektbyrå går bärsärkargång över södra Finland – men vem kan stoppa dem? Det senaste stålgalshuset är Kyrkslätt nya kommunalhus. Kommundirektör Tarmo Aarnia uttalar sig i en presentation av huset:
Traditionellt har kommunhuset uppfattats som en administrativ fästning där all mänsklighet lyser med sin frånvaro. Därför hoppas jag att trösklarna i vårt nya kommunhus trots sitt ståtliga yttre också är mentalt låga och huset blir en plats som alla Kyrkslättsbor lätt kan besöka för att uträtta sina ärenden.
Ja bedöm själva. Inbjudande? Empowering? Nej för det är inte pointen! Det är ju makten och maktutövare som sitter i denna byggnad, inte ska den, lika litet som Arken på ÅA, utstråla värme och mänsklighet och inbjuda till gemenskap (hade man den filosofin på ÅA skulle studerande också ha blivit tillfrågade om Arken). Hela Kyrkslätt centrum är en urban betong mardröm enlig mig. Så frågan kvarstår som Philip Teir skriver i sin kolumn: varför ser de nya husen så trista ut? Som Jan Gehl säger är byggnader som dessa byggda uppifrån och ner och därför kanske ser bra ut från en helikopter – har inte kollat.
Axxells nya byggnader i Karis Campuset verkar sakna gård helt och hållet – bilarna får dock sin plats så folk hänger runt på parkeringsplatsen på pauser. Tanken slår mig att man kanske tänkt ha sin “campus” – den gröna ängen – på taket som är så fint och grönt! Axxells byggnaderna får vi den äran att se ur fågelperspektiv (stackars fåglar!) på Axxells hemsida och får konstatera att den byggnaden är varken planerad för folket på marken eller helikopterflygande studerande.