Hur skulle våra liv se ut om inte Astrid Lindgren gett oss vår barndomslitteratur?

Min barndom skulle i alla fall ha varit mycket mindre spännande och rolig. För mig och troligen för alla oss som fötts under efterkrigs decennierna var Pippi Långstrump, Vi på Saltkråkan, Barnen i Bullerbyn, Madicken och Emil i Lönneberga   oersättliga böcker.

Astrid blev en gång tillfrågad av sin brorsdotter Gunvor vad i hennes liv som mest påverkat hennes författarskap. Astrid svarade:

Jag tror jag hade blivit författare även om det här med Lasse inte hade hänt. Men jag hade inte blivit en berömd författare!

Det är något man ska komma ihåg under stunder i livet då kriser, motgångar och strider verkligen inte känns som att de för med sig någonting positivt. Själv har jag ofta funderat på hur jag påverkades av att jag, när min dotter Hannah var 3 månader, drabbades av en djup post partum depression med medföljande livskris. Den kom som en blixt från klar himmel just när jag var så lycklig efter att ha fått mitt första barn. Jag hade inga verktyg att ta till, var helt handfallen och avtrubbad från livet runt mig, inklusive Hannah.

Jag behövde rätt många års perspektiv på den upplevelsen för att förstå hur den påverkat mig på ett positivt sätt. Men idag kan jag se att förutom att den ju verkligen stal månader och kanske år av mitt liv på ett sätt så tvingade den mig att djupdyka in i mig själv, min själ, dra fram sådant som det var svårt att titta på i dagsljus och försöka hitta sätt på vilka jag kunde förändra dåliga sätt och vanor som jag använt som strategier för att klara livet dittills men som inte var hållbara och konstruktiva.

Jag fick också en grundlig inblick i hur det är att drabbas av depression och hur handfallen och förlamande det är. De har gjort det lättare att förstå har det är att drabbas av mentala problem.

Astrid var också pacifist och radikal på många sätt och hon undvek inte att uttrycka sin åsikt och att försöka påverka där hon såg en chans och en flapper – eller en jazzbrud som hon själv uttrycker det. Hon var nog både en Pippi och en Madicken och en Emil – allt i ett.

Den nya dokumentärserien och den nya biografin om Astrid är båda värda allas tid!  På You Tube kan man se miniserien (åtminstone i Finland) och den verkligt fina biografin Denna dagen ett liv som först utgavs på danska av Jens Andersen kan jag verkligen också rekommendera.

* Lasse fick hon som 19-åring utanför äktenskapet och hon måste lämna bort honom till en fosterfamilj tills hon fick sådana förhållanden så att hon kunde ha ett barn hos sig.