Lyssnade på Radio Västnyland debatten med Fia Doepel och Jaana Tasanko idag. Bra debatt! Men oj vad svårt det var för Jaana att förstå vad Fia menade med “alternativa lösningar” gällande stadsplanering, hon verkar tro att allt alternativt till ett stort shoppingcenter inte går att förverkliga i dessa kärva tider för att det måste ju bli dyrare!  Dyrare för vem?  För våra barnbarn?

Det tycks vara så svårt att förstå, fast de som Fia sade klart och tydligt, finns så många belägg på att vi måste ändra riktning NU! Och det är redan nu sent!  Vi inte kan gå på i denna konsumtionshysteri och använda upp ännu ett jordklot på några 10-tal år!  Jaana tycker inte heller att vi medborgare har någon rätt att få veta vad som egentligen pågår och hon tror att inte media vill publicera info!  Hon har själv ändrat åsikt efter ett privat samtal med stadsdirektören. Men vi invånare som ska leva med beslutet ska inte få veta mera i detta skede.   Ja, det är bättre att hålla oss alla i dimma så att vi inte ställer till med bråk.

Jag talade med en finländsk kvinna i går som bott i Storbritannien en stor del av sitt vuxna liv och hon är chockad över att den offentliga debatten är nästintill obefintlig här idag. Jag förstår att den är det, folk blir passiva när man upplever att man talar för döva öron.  Tänk om staden t.ex skulle (våga) ordna en öppen debatt – en medborgardialog som Södra Älvstranden i Göteborg.

Alla beslut sker i maktens korridorer, några skriver insändare, vi försöker samla namn för att bli sedda, men engagemanget är svalt just pga att demokratin inte fungerar i praktiken! Den finns bara på valdagen. Ordet demokrati betyder folkvälde, det vill säga att folket har makt att själv fatta beslut om sådant som gäller dem! Har vi en demokrati ska det kännas och synas!

Det tar ont i själen när jag tänker på er som ska städa upp efter vår generations konsumtionsfest – min och Jaanas.  I varje beslut som gäller framtiden ger vi antingen förutsättningar för ett mera hållart sätt att planera samhället på eller sätter käppar i hjulet och lägger mera last på  en redan sargad miljö.

Så känner jag idag när jag hör en debatt med en ung Ekenäsbo som valt att leva kvar i lilla Ekenäs och vill jobba för att staden ska vara ett bra ställe att bo på också om 50 år och en politiker som gömmer sig bakom maktspråk och hemliga samtal i korridorer istället föra att vara öppen och mottaglig och villig att lyssna.

Jag vill ändå sluta med en av mina favoritsånger som jag tar till när jag känner hopplöshet men ändå vill fortsätta kämpa.  Pete SeegersMY RAINBOW RACE som i Norge heter Barn av regnbågen och har sjungits mycket i samband med Breivik rättegången. Alla barn i Norge kan sången och Breivik nämnde den i sitt manifest – enligt honom var det skandal att barn i dagis i Norge får i sig vänster propagande.

Klicka och hör sången!

MY RAINBOW RACE

Chorus:
One blue sky above us
One ocean lapping all our shore
One earth so green and round
Who could ask for more
And because I love you
I’ll give it one more try
To show my rainbow race
It’s too soon to die.

1. Some folks want to be like an ostrich,
Bury their heads in the sand.
Some hope that plastic dreams
Can unclench all those greedy hands.
Some hope to take the easy way:
Poisons, bombs. They think we need ’em.
Don’t you know you can’t kill all the unbelievers?
There’s no shortcut to freedom.
(Repeat chorus)

2. Go tell, go tell all the little children.
Tell all the mothers and fathers too.
Now’s our last chance to learn to share
What’s been given to me and you.
(Repeat chorus one and a half times)

Words and Music by Pete Seeger (1967)
(c) 1970 by Sanga Music Inc.