…. och stänger sommar’ns dörr

En sommar går förbi, den alltid lika kort…

Men i år har det varit en sån där sommar som jag minns från min barndom –  sol, gemenskap, värme, havsbad, bär och båtturer med picknick på en ö vid havsbandet och mindre myggor. Ibland en snabbt övergående regnskur – då vi kunde klä på oss kurakläder eller nakupelle och leka i regnvattnet.

En sådan sommar som aldrig verkade ta slut.

Idag när stormen ryter där ute och regnet öser ner så får jag ändå konstatera att har man valt att bo i Finland  så tar sommaren alltid slut – alldeles för fort.

Igår när vi sov över på sommarstugan fanns det en känsla av stugavslutning i atmosfären. Och jag blev vemodig – ville sjunga höstvisan – och funderar på hur det skulle vara om somrarna varade längre.  Troligen hade de inte varit lika söta och intensiva. Liksom et nordiskt smultron. De hade troligen istället varit som en jordgubbe från Spanien, utan den intensiva sötman.

 

 

Höstvisa

Text Tove jansson och Musik Erna Tauro

Em                                           B7

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött

          Am       B7         Em

nu blir kvällarna kyliga och sena.

                                               B7

Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött

        Am         B7        Em

och med ens så förfärligt allena.

     Am                      Em

Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort

         Am       D7                G  E7

går och tänker på allt det där man borde.

     Am              D9         Em               C7

Det finns så mycket saker, jag skulle sagt och gjort

        B7                      Em D7

och det är så väldig lite jag gjorde.

  G        Bm         Am7

Skynda Dig älskade, skynda att älska

 D7               G         D7

dagarna mörkna minut för minut.

 G          Hm7         Am7

Tänd våra ljus, det är nära till natten

 D7                               B7 (G)

snart är den blommande sommar’n slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort

och som Du kunde hjälpa mig att finna.

En sommar går förbi, den är alltid lika kort

den är drömmen, om det man kunnat vinna.

Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå

innan ängarna är torra och tomma.

Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på

något sätt att få allting att blomma.

Skynda Dig älskade…

Nu blåser storm därute och stänger sommar’ns dörr

det är försent för att undra och leta.

Jag älskar dig kanske mindre, än vad jag gjorde förr

men mer än Du nånsin kommer att få veta.

Nu ser vi alla fyra längs höstens långa kust

och hör vågorna villsamma vandra.

En enda sak är viktig och det är hjärtats lust

och att få vara samman med varandra.

Skynda Dig älskade.