Samhällsklimatet uppviglar till en totalt ohållbar vardag för många. Våra kroppar ropar efter att göra något annat än ett stillasittande liv vid våra datorer och den ständiga uppkopplingen och tillgängligheten gör oss ångestfyllda, spända och sömnlösa.

Ändå fortsätter många av oss att pressa kroppen och psyket ännu mera, påverkade av de klimat som råder.

Kroppen värker, sömnen drabbas och ändå kämpar vi på för att vi tror att vi måste, som maskiner – vi producerar och kommunicerar.

Vi ger också denna livsstil vidare åt de yngre generationerna. Gå förbi en park där barn leker så kan du inte undvika att se föräldrar som knäpper på sina telefoner. Just nu växer det upp en generation barn som inte blivit sedda av de vuxna, inte blivit uppmärksammade som de borde. Vad det leder till på sikt kan vi inte ens föreställa oss.

Något måste hända – och det är bråttom!

Visst uppmuntrar vi barnen och de unga att inte vara uppkopplade hela dagarna men det är omöjligt att gå emot hela samhällsklimatet.

Varför ber vi då dem om något vi inte själva klarar av?

Unga och barn mår också allt sämre, har sämre kondition, mår sämre psykiskt, känner stress, upplever sömnlöshet, kan inte slappna av.

Varför pratar ändå så få om detta enorma problem? På riktigt!

Jag hittade en bra beskrivning av hur vår kropp reagerar när vi hela tiden lever under denna press.

Med av-knappen intryckt är det parasympatiska delen av nervsystemet igång. När den är intryckt är man i lugn, ro och vila och man kan återhämta sig. Det är i av-knappsläge man kan sova. Det är därför man inte somnar när man ligger och tänker på problem, då är man ju i på-knapp.

Bara en knapp kan vara intryckt i taget. Det innebär att om man slutar att trycka in på-knappen så hamnar av-knappen i intryckt läge. Man kan också trycka på av-knappen, då åker på-knappen ut. Ibland kan det vara svårt att sluta med sådant som trycker in på-knappen. Kanske för att man vill göra sådant som är på-knapp eller för att man måste just då. Då är det bra att göra många av-knappsaktiviteter för att hitta balans.

Man ska pendla mellan på- och av-knapp i dagens samhälle blir det lätt för mycket på-knapp (länk).

Hur bryter vi då de onda cirklarna? Hur skapar vi ett samhällsklimat där det är ok att ha av-knappen nedtryckt?

Den bästa gåva vi kan ge till yngre generationer är ju att gå med gott exempel. Vi måste alltså skärpa oss!

Jag tror vi också måste skapa av-kopplade “retreat” platser – oaser – som så småningom smittar av sig, ynglar av sig och påverkar det rådande klimatet.

Nu ska jag själv trycka på av-knappen och jag gå ut och titta på solnedgången…..

Resa på Västkusten med Hannah