Jag har haft Cohens sång ekande i bilens stereo sen morgonen jag hörde att Leonard Cohen hade dött. Då ville jag lyssna för att jag villa ha honom närvarande genom min dag men idag när jag satte mig i bilen och sången började ljuda märkte jag hurdant behov jag hade att sjunga med. Det var som en uppdämd damm bröt sig loss och en enorm befrielse infann sig!
Jag har nämligen inte egentligen kunnat sörja Trumps seger på riktigt och på nåt sätt uttrycka den enorma frustration som jag känt under valkampanjen. Genom att sjunga med i sången, inte som en av Cohens änglar i bakgrunden utan som en jämbördig stämma (duett:), kunde en del av den frustration jag upplevt förlösas och ljuda ut i skogen och på gatan (dämpad av bilplåten!).
“Everybody knows” har alltså varit med som mitt soundtrack genom de tre senaste dagarna av vilka jag deltagit i Ekenäs bokkalas under de senaste två. Jag har som sagt inte alls haft behov av att sjunga änglastämman i bakgrunden – den stämma jag som kvinna så ofta blivit tilldelade och gått med på att sjungit i de flesta sammanhang – nej, jag ville sjunga duett med Cohen och hans underbara basstämma.
På bokkalaset har fred och krig varit temat men jag har själv valt att gå och lyssna på programpunkter som handlar om makt och missbruk av makt – inget medvetet val men det bara blev så. Därför har Cohens soundtrack även vävts in i mina bokkalasdagar.
Sången har då snarast fungerat som en kampsång fast texten är rätt uppgiven och deprimerande för jag blir ändå stärkt i min kamp för en värld där “the good guys win”. När jag på Yrsa Stenius samtal på Bokkalaset återigen blir påmind om hur de strider man försöker ta i demokratins namn (också lokalt) för ofta blir nedtystade så känns det skönt när någon på ett så träffsäkert sätt som Cohen kan peka ut just var det onda sitter:
Everybody knows that the dice are loaded
Everybody rolls with their fingers crossed
Everybody knows that the war is over
Everybody knows the good guys lost
Everybody knows the fight was fixed
The poor stay poor, the rich get rich
That’s how it goes
Everybody knowsEverybody knows that the boat is leaking
Everybody knows that the captain lied
Everybody got this broken feeling
Like their father or their dog just died
Ylva Rancken-Lutz
"I am linked therefore I am" 
Personen är budskapet också.Hans personlig utstrålning är en sann budskap om att anständighet kan finnas till, åtminstone i mikrovärlden..
Stina Dabrowskis repris reportages från 2001 vid SVT lyfter fram en person som man kan inte låta bli att älska.
Tänk bara vad Cohen säger om sitt sexårig vistelse vid en zenbuddistisk kloster. Nämligen att det var kanske det viktigaste misslyckandet i hans liv. Han kom underfund att fast han älskar allt religiöst stuff ,är han inte en religiös person. Eller hans sätt att förkunna om kärleken. Man tror på det.
Yes ,det är systemet som korrumperar oss men individer kan märka världen.
Hej Markku! Såg detta först nu – sorry! Du har så rätt. Han är en så ovanlig typ i den värld han verkade i. Att hålla sin integritet i den världen är inte lätt. Tänk ja att det tog 6 år för honom att inse att klostret inte var rätt för honom.
PS har förfäder som hette Hirn – kanske vi är släkt :)